Ida Karlsson

Vi människor är så ego, bara för att solen skiner kan man inte svara i telefonen eller ställa upp för sina arbetskamrater..
I stället får vissa jobba skiten av sej, hur ska jag orka med och leva tills jag blir gammal..
Två ny inflyttade på samma vecka och nu en kväll med nån som aldrig har jobbat på avdelingen förut..

Är livet bara till för att krångla, med konstiga tankar och känslor.
Vem är jag, vad vill jag?
Kompisar ställer dom upp när det verkligen gäller?
Kan man vara kär livet ut?
Är odet NEJ fult och förbjudet att andvända, måste man verkligen ställa upp på allt och vara med jämt?
Stora frågor, men finns det någon som kan besvara dem..

Har också kommit på vilken hemskt ful dialekt jag har, inte lite småländska jag pratade på inslaget på tv..
Visades visst igår igen på landet runt hörde jag på rycktes vägar..
Men får nog ta och gå en svenska kurs eller nått innan jag ska vara med i tv eller radio nästa gång..

Dagrana går fort snart är sommaren över, har bara nu fem dagar kvar på mitt sommar schemma
Va ska jag göra sen?
Vm i Canada så klart med efter det, hela mitt liv ha präglats och påverkats av alla förberedseler inför tävlingen.
Finns det ett liv efter?
Den som lever får se..

Änglar är nog inte så vackra och underbara..