nu åker jag..
God morgon alla mina läsare. Klockan är tjugo över sex och jag är redan uppe konstigt, men vill va så mycke som möjligt med min älskling innan jag åker. Men nu var han tvungen att åka till jobbet. Undra hur det ska gå att vara utan nån man har ett så stort behov av och känner en sån trygghet med, det ska säkert gå men det blir nog tufft vissa stunder.
Väskan är inte färdig packad än, vet inte rikitgt just nu hur jag ska få plats med allt, ändå har jag soterat bort endel.
Igår var mamma här, stackarn drar sig för och åka hem om eftermiddagarna den här veckan när pappa jobbar kväll och när alla barnen i huset är ut flyttade. Men hon började också att ha lite resfeber igår, menjag är nog ändå värst kan prata oavbrutet hur länge som helst och sen nästan inte komma ihåg vad jag har sagt. Fy så nervös jag börjar och bli nu. Middag hos svärmor och svärfar igår, svärmors egna köttbullar alltid lika gott. Var nästan med en liten tår i ögat igår jag åkte där ifrån, Lotta och jag brukar prata och så ganska mycket.
I tisdags var jag och köpte en ny dator, för står inte varför alla i huet var tvugna att gå sönder nu när jag ska åka och vll ha med mig en. Så det blev en liten söt dator som mamma uttryckte det igår när hon fick se den.
Ny intervju med en jornalist igår, börjar och bli proffs nu =) Ne men det känns helt okej när de ringer och jag tycker det är så kul att folk kan läsa om vad det är jag ska va med om och få upp ögonen lite för yrkesutbildningarna och omvårdandsyrket.
Kan påpeka det att vi är fyra stycken från Svenska yrkeslandslaget 2009 som har gått grundskolan här i Vetlanda kommun, tre av oss har gått högstadiet på Landsbro skola. Även tre av oss har fått våran yrkesutbildning på Njudungsgymnasiet här i Vetlanda. Borde inte vi i Vetlanda vara stolta över det här och känna det att vi har bra utbildning och ungdommar i kommunen som vill lära sig.
Tåget går vi 12 minuter över två och mamma kommer och hämtar mig och kör mig ner till statioenen innan två, jag vet att jag inte bor så långt ifrån stationen men med en massa resväskor och packning känns det långt vill jag lova. Så det är nog bäst jag sätter fart med det jag tänkte göra innan min resa börjar.
Tack farmor för den fina brochen jag fick till min scarfs att ha på invigingen och avslutningen, och även ett jätte tack för det fina halsbandet.
För att citera Ulf Hammarsten.. Lev väl..
Kramar da
Väskan är inte färdig packad än, vet inte rikitgt just nu hur jag ska få plats med allt, ändå har jag soterat bort endel.
Igår var mamma här, stackarn drar sig för och åka hem om eftermiddagarna den här veckan när pappa jobbar kväll och när alla barnen i huset är ut flyttade. Men hon började också att ha lite resfeber igår, menjag är nog ändå värst kan prata oavbrutet hur länge som helst och sen nästan inte komma ihåg vad jag har sagt. Fy så nervös jag börjar och bli nu. Middag hos svärmor och svärfar igår, svärmors egna köttbullar alltid lika gott. Var nästan med en liten tår i ögat igår jag åkte där ifrån, Lotta och jag brukar prata och så ganska mycket.
I tisdags var jag och köpte en ny dator, för står inte varför alla i huet var tvugna att gå sönder nu när jag ska åka och vll ha med mig en. Så det blev en liten söt dator som mamma uttryckte det igår när hon fick se den.
Ny intervju med en jornalist igår, börjar och bli proffs nu =) Ne men det känns helt okej när de ringer och jag tycker det är så kul att folk kan läsa om vad det är jag ska va med om och få upp ögonen lite för yrkesutbildningarna och omvårdandsyrket.
Kan påpeka det att vi är fyra stycken från Svenska yrkeslandslaget 2009 som har gått grundskolan här i Vetlanda kommun, tre av oss har gått högstadiet på Landsbro skola. Även tre av oss har fått våran yrkesutbildning på Njudungsgymnasiet här i Vetlanda. Borde inte vi i Vetlanda vara stolta över det här och känna det att vi har bra utbildning och ungdommar i kommunen som vill lära sig.
Tåget går vi 12 minuter över två och mamma kommer och hämtar mig och kör mig ner till statioenen innan två, jag vet att jag inte bor så långt ifrån stationen men med en massa resväskor och packning känns det långt vill jag lova. Så det är nog bäst jag sätter fart med det jag tänkte göra innan min resa börjar.
Tack farmor för den fina brochen jag fick till min scarfs att ha på invigingen och avslutningen, och även ett jätte tack för det fina halsbandet.
För att citera Ulf Hammarsten.. Lev väl..
Kramar da
Kommentarer
Postat av: Monica Andersson
Lycka till! / Monica, Österliden
Trackback
